Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig[a] där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. (A) Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. (B) Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:5 och ställde sig   Annan tolkning: ”och Mose ställde sig” (och ropade).